Blogg

Så kan det gå när CÖ Redovisning är on tour…

Så var det dags att lyxa till det lite igen…En efterlängtad kurs igen på sydligare breddgrader, långt borta från snö och is. Redovisningskonsultveckan med FAR på Teneriffa, sommar, sol, massor av kunskap, lära känna nya kollegor och utbyta erfarenheter. Det var mina förväntningar på veckan, men ibland vill livet visa något annat.

Idag ligger jag här i sjukhussängen och för första gången på nästan en vecka kan sitta upp och känna mig hyggligt pigg.

Vi åkte från Sverige i söndags 3 febr och kom fram till ljumma vindar, om än ett lite molnigt Teneriffa, mitt på dagen så jag hade gått om tid att bara flanera runt. Jag gick mest runt och log och tänkte tillbaka på allt kul som Josefine, min dotter, och jag hade på vår resa hit sist. Jag hade en dröm som jag infriade, att göra en resa med vart och ett av barnen själva. Vi gjorde det när de fyllde 10 år och Lagos de Fanabe, Teneriffa blev Josefines och mitt mål.

Jag tror banne mig att butikernas sortiment var det samma som för tre år sedan, jag blir förundrad varje gång att de överlever på att sälja allt ”skräp”. Men turisten i mig gillar det ändå och jag kan titta om och om igen i butikerna, det ligger väl i atmosfären och folklivet som vi hemma bara har en gång per år och det på Marknadsafton. Ja om man inte beger sig till Smögen mitt i sommaren!

Det är nåt visst i det annorlunda, det vi inte ser till vardags, det blir exotiskt när det upplevs på en annan plats, i en annan miljö. Egentligen är det ju ganska likt marknadsförsäljarna vi ser till vardags här i Sverige men då ägnas de inte en blick.

Kursen Redovisningskonsultveckan, bara mumma för oss Redovisningskonsulter, drog igång med en härlig fart på måndag morgon. Det var bokföringslagen, årsredovisningslagen, Skatteverkets ställningstagande, FARs samlingsvolym, moms, jag säger bara moms. Som jag såg på Björn Lundens dörr vid vårt studiebesök där i höstas…

20130213-092525.jpg

Fantastiska kursledare ledde oss genom känd mark varvat med nyheter och en och annan varning. Tre entusiastiska proffs, var och en på sitt område. Det slog mig, jösses här står tre proffs och allt vad dessa tre proffs besitter i kunskap ska vi redovisningskonsulter, om inte kunna allt, ha ett hum om. Där rätade jag på ryggen och tänkte oj vad vi är kompetenta i vårt yrke. Nåde den som kommer och säger att ”bokföring är så lätt, det är väl bara att köra in” den kommer jag predika för. Å egentligen ska du som företagare själv kunna stora dela av detta, iallafall fall det som rör din bransch och din business, det är din skyldighet som företagare! Här kan vi tillsammans hjälpas åt så du som företagare får veta vad det är du ska veta med vår hjälp, det ligger ju som en del i redovisningstjänsten.

Nu när jag ändå har ämnet på tråden så är tjänsten så mycket mer än bara bokföring, det kan vara enbart bokföringen men i dom fallen är företagaren själv väl bevandrad i lagrum och regler runt sitt eget företagande. Så ser det inte ut i många fall, det finns många snår att springa fel i som kan leda till dryga skattetillägg. Skatteverkets slogan är ju att vi vill ha ett samhälle där alla vill göra rätt för sig. Tacka sjutton för det, de flesta VILL göra rätt för sig men om du inte också GÖR det så kostar det en extra slant, och reglerna är ju inte glasklara 🙂

På denna eminenta kurs ingår en ledig dag, nog så viktigt inslag! Det fanns tre arrangerade turer att välja på, två bussturer runt ön samt en bergvandring i 5,5 timma, vilket jag av naturliga skäl strök redan hemma. Jag med min kondis skulle ju sinka hela gruppen. Men väl på plats hade jag bekantat mig med Lotta som med hull och hår ville att denna bergstur, bara nerför, skulle bli av, för att den skulle bli det så krävdes sex anmälda. Nja, latmasken vände och vred på sig, nja, jag har ju inga skor, för visst måste man ha gympaskor och inte converse, vilket guiden höll med om, så bara här låg det ett noll till latmasken.

Men den där lilla, lilla rösten, som jag hört förut, knackade hela tiden på mitt mind och sa vilken fantastisk naturupplevelse det skulle bli. Alla dofter, värmen, naturen, utsikten, ja den lilla, lilla äventyraren i mig ville så gärna. Vi slogs ett tag latmasken mot äventyrerskan och det var då själva f…n ja jag följer med bara jag hittar skor. Sagt och gjort Lotta och jag begav oss ut på sko jakt och lyckan stod oss bi, jag kom hem med ett par schysta Reebook och proffsstrumpor.

Men….
Vad nu då…

Feberfrossa…
Jag ska ju gå vandring i morgon…Jag som för mig tagit det stora klivet och sagt ja till Äventyrerskan?

Men det var inget att be för där inte, det blev rummet och sängen, onsdag, torsdag, fredag morgon gick jag till hotellets doktor som kollade i halsen och konstaterade nåt elände där. Penicillin och huvudvärkstabletter. Men inte hjälpte det, lördag ännu sämre, doktorn tycker jag ska åka ambulans till sjukhuset. Oj, ambulans är man inte på väg över till andra sidan då? Körd i rullstol, in i ambulans en (utan sirener iallafall) till sjukhuset det bar. Väl där blev det gräddfilen till att röntga huvudet och bröstet. In på ett rum, fick dropp och där låg jag och blev omhändertagen lördag, söndag, måndag här släppte äntligen febern och jag kände mig inte sjuk.

Planet med mina kurskompisar var åter hemma i Sverige, bara en liten tomte kvar 🙂
Men ni förstår jag fick en rumskompis på söndag natt, en finska, satan, perkele vad hon snarkade!! Här kom min första irritation, 00.15, och slut av feber dundrar detta oljud in. För första gången använder jag larmklockan, earpropps, säger jag trevande och pekar mot sängen därifrån oljudet kom. Inget händer, jag tar toapapper och pressar in i öronen, hjälper föga :). Jag känner mig desperados, trycker på larmklockan igen, personalen kommer. Earpropps? Sorry, we have no. Panik, jag är klarvaken, måste få ut min frustration så jag messar följande till min man:
-fan i helvete nu har jag fått rumskompis som snarkar värre än fan själv har begärt öronproppar. Åhhhh jag hatar när käringen snarkar å inte kan jag slå till henne heller jag vill hem!!!!

Jag kan inte mer än skratta åt mig själv så här i efterhand. Hjärnan går igång, förutom verkningslöst toapapper har jag provat att hålla för öronen, men hallå hur jobbigt är inte det med dropp på ena näven och noll muskelstyrka. Robert han kanske har glömt några öronproppar i ryggan, han håller på med racing och brukar ha några ligga lite här och var, kamma noll efter ivrigt letande i ryggan. Men så låg de där de räddande änglarna, de finns lite här och där, IPhone hörlurarna:) plug in and sleep!

Ja och det blev tisdag och jag fick flyga hem, blev hämtad av min underbara man. Å nu ska ni höra vad en sån liten man kan göra. Han bäddat så fint uti bilens bak med madrass, kudde och täcke då han inte visste vilket skick han hustru kom hem i. Det är Kärlek av högsta värde!

Snipp snapp snut så var sagan slut å du glöm inte, såtillvida du inte är ungdom längre, då gäller de tre p:na som vanligt på resan annars är det:
FPÖ
Försäkringspapper, pass och öronproppar!

20130213-114518.jpg

0